Dykare som tidigare rutinmässigt såg revhajar kan nu simma i timmar utan en enda skymt. Hela havsområden som tidigare kryllade av blåhajar eller hammare är märkligt tysta. Frågan som många forskare och havsälskare nu ställer sig är både oroande och brådskande: Vart tar hajarna vägen?

Som svar på vetenskapens och samhällets oro har regeringen i New South Wales, Australien, listat den stora hammarhajen som sårbar och den flerhorniga hammarhajen (Sphyrna lewini) som hotad, enligt Fisheries Management Act 1994.

”Att formellt erkänna att dessa två hajarter är hotade är ett viktigt steg framåt, för att skydda några av våra mest sårbara marina djurarter. Vi gratulerar NSW:s regering till att ha tagit ett proaktivt grepp för att bevara dessa magnifika hajar, som simmar mot utrotningens tidvatten”, säger Tooni Mahto, AMCS Marine Campaigns Officer.

Första övervakningsstudien någonsin i Medelhavet

Den nya studien visar att makrillhajen rörde sig uppskattningsvis 408 kilometer under en period på 54 dagar, vilket visar vilka enorma avstånd dessa djur kan tillryggalägga även i unga år. Denna upptäckt understryker behovet av att ompröva traditionella idéer om makrillhajars barnkammare; områden där unga hajar föds och växer upp, eftersom den spårade hajen rörde sig långt från sin förmodade barnkammare nära Tunisien.

Under tio dagars fältarbete 2022 och 2023 fångade forskarna tio hajar av arterna Trubbnosig sjugälshaj och den utrotningshotade soupfin.

Salish Sea skiljer nordvästra Washington från Vancouver Island i British Columbia. Den 6.500 kvadratkilometer stora vattenmassan sträcker sig in i Washington som Puget Sound, och hajarna fångades nära Olympia nära sundets sydligaste punkt.