Varje år tas mer än 270 biljoner fiskar upp ur världshaven. Bland dem försvinner miljontals hajar—många redan hotade—i tysthet. Naturvårdaren och veterandykaren Jim Abernethy vill att världen ska uppmärksamma detta innan det är för sent.
”USA är det sjunde värsta landet när det gäller att döda hajar”, säger Abernethy, grundare av Wildlife VOICE och pionjär inom hajdykning utan bur. ”Florida ensam dödar 1,1 miljoner hajar om året, trots att vi har förbjudit fenhandeln.”
Det är en chockerande avslöjande. Många tror att hajfenssoppa är ett avlägset problem, knutet till kulturella traditioner i delar av Asien. Men Abernethy rättar till bilden: Amerika är djupt insnärjt i den globala leveranskedja som driver efterfrågan på hajfenor. Resultatet? En kollaps i hajpopulationer, driven av prestige, tradition och vinst.
”Hajfenssoppa är den främsta orsaken till att hajar försvinner”, förklarar Abernethy. ”Det är inte ett regionalt problem – det är globalt.” Ofta fångas djuren, fenorna skärs av, och kropparna kastas tillbaka i havet. Grymheten matchas bara av slöseriet: hajar som dör långsamt, bortkastade som skräp.
Även där lagstiftning finns är systemet fullt av kryphål. Båtar i amerikanska vatten kan lagligt ta upp till 29 hajar per tur, utan gräns för antalet turer. ”Vargen vaktar hönshuset”, säger Abernethy om den federala fiskeristyrelsen, där kommersiella hajfiskare själva ingår.
Och skadan slutar inte med hajfenor. Abernethy pekar på en mindre känd konsekvens av industriellt fiske: bifångst, som till stor del mals ner och ges till boskap. ”Kor – växtätare – är de största konsumenterna av fisk på planeten”, säger han, bestört. ”Det är billigare att ge dem bifångst än gräs. Det är den sjuka ironin.”
Kollapsen i hajpopulationer är bara ett symptom på en större, sammankopplad kris. ”Djurhållningen är den ledande orsaken bakom 11 av världens mest akuta problem”, säger Abernethy och nämner artutrotning, svält, sjukdom och föroreningar. ”Endast 4 % av alla djur på jorden i dag är vilda. Resten är boskap eller husdjur. Den obalansen är farlig.”
Hajar är avgörande för friska hav, och friska hav är avgörande för allt liv på jorden. ”Havet är planetens lungor”, säger Abernethy. ”Det producerar över 50 % av luften vi andas. Och mer än 70 % av världens protein kommer från havet. När vi förstör det marina livet skadar vi oss själva.”
Men Abernethy nöjer sig inte med att slå larm – han erbjuder lösningar. Viktigast av dem: ekoturism.
”Man skyddar bara det man älskar. Och man älskar bara det man har upplevt”, säger han.
I början av 2000-talet upptäckte Abernethy den största valhajssamlingen som någonsin dokumenterats – bara 25 miles utanför Isla Mujeres i Mexiko. Vid den tiden var ön en kämpande fiskeby. ”Fiskarna var desperata”, minns han. ”De kunde inte försörja sina familjer.”
Abernethy startade öns första valhajsturism. Inom ett år hade 12 fler aktörer anslutit, och i dag stöder över 350 tillståndsgivna turer öns blomstrande ekonomi. ”Samma fiskare som en gång jagade valhajar skyddar dem nu”, säger han. ”Det är en total vändning.”
Denna filosofi genomsyrar allt Abernethys arbete: ersätt exploatering med kontakt. I mer än 30 år har han dykt med hajar, vunnit deras förtroende, tagit bort fiskekrokar för hand och visat att dessa djur inte är de skurkar vi gjort dem till.
Hans mest kända följeslagare? Emma, en tigerhaj på 4,5 meter som han har känt sedan 2001.
”Hon simmar rakt fram till mig och väntar på att få kli på huvudet”, säger han med ett leende. ”Det går inte att fejka. Hon vill ha tillgivenhet.”
Emmas historia är en av hundratals. Abernethy har tagit bort krokar från mängder av hajar – utan burar, utan utfodring, bara med en mild beröring och tålamod. Han lär andra att göra detsamma. ”Folk tror jag är galen – tills de ser det själva. Det här är inga tanklösa monster. De är kännande, intelligenta och till och med tillgivna.”
Genom sin ideella organisation Wildlife VOICE vägleder Abernethy en ny generation naturvårdare, som Cash Daniels, känd som ”The Conservation Kid”. Hans mål? Att inge empati, handling och kritiskt tänkande. ”Om vi lär nästa generation att bry sig finns det fortfarande tid att ändra kurs.”
Hoten mot hajar är enorma – överfiske, foderindustrin, föråldrad politik och kulturella statussymboler – men det finns också lösningar. Från policyreformer till personliga möten påminner Abernethys livsverk oss om att verklig förändring ofta börjar med ett enda möte.
”Kärleken övervinner allt”, säger han. ”Och om vi kan lära oss att älska hajar, kanske – bara kanske – räddar vi dem.”