Identiteten bakom Devons berömda guldvrak har slutligen fastställts

I mer än 30 år har ett av Storbritanniens mest svåridentifierade skeppsvrak förbryllat marinarkeologer. Sedan vraket upptäcktes utanför Salcombe i Devon 1995 har mer än 400 marockanska guldmynt, smycken, keramik, tennföremål och andra artefakter bärgats från platsen. Fartygets identitet har dock förblivit okänd.

Nu har ett internationellt forskarlag identifierat vraket som Dom van Keulen, ett nederländskt handelsfartyg som förliste under en storm år 1633 på väg från Marocko till Nederländerna. Resultaten presenteras i British Museums nya publikation From Morocco to the Coast of England: The Story of the Dom van Keulen and its Remarkable Cargo.

Ett mysterium som varat i flera decennier

Vraket upptäcktes av dykare från South West Maritime Archaeology Group (SWMAG), som lokaliserade ett omkring 30 meter långt vrakfält på cirka 18 meters djup. Bland lämningarna fanns kanoner, ankare och spridd last, tillsammans med en ovanligt stor samling guldmynt präglade under Marockos Sa’dian dynasty.

De ovanliga fynden gav upphov till flera teorier om fartygets identitet. En av hypoteserna var att vraket kunde ha tillhört barbaresk-kapare med bas i Nordafrika.

Genombrottet kom när historikern Ian Friel granskade dokument bevarade i Storbritanniens National Archives. Samtida handlingar beskriver hur det nederländska handelsfartyget Dom van Keulen lämnade Safi i Marocko hösten 1633 innan det hamnade i svåra stormar i Engelska kanalen. Efter att ha fått en allvarlig läcka sjönk fartyget slutligen utanför Salcombe. Samtida källor uppger att besättningen överlevde förlisningen.

Last från ett internationellt handelsnätverk

Historiska dokument visar att fartyget transporterade en värdefull handelslast bestående av omkring 9 000 barbareskdukater och andra marockanska guldmynt, 150 säckar gummi arabicum, 64 säckar salpeter samt 320 getskinn.

En stor del av lasten verkar ha bärgats kort efter förlisningen, men hundratals guldmynt låg kvar begravda på havsbotten i mer än 360 år innan de återfanns av dykare.

Fynden utgör sällsynt arkeologisk dokumentation av de omfattande handelsförbindelser som under 1600-talet knöt samman Marocko, Västafrika, den nederländska republiken och England. Nederländska handelsmän bytte tillverkade varor mot guld med hög renhet från Västafrika, som transporterades via marockanska hamnar. En stor del av guldet smältes därefter ned och präglades om till nederländska mynt som användes i den internationella handeln.

Mer än en berättelse om en skatt

Även om de spektakulära guldmynten först väckte stor uppmärksamhet menar forskarna att vrakets verkliga betydelse ligger i den kunskap det ger om den tidigmoderna sjöfarten och de internationella handelsnätverken.

Bland de bärgade föremålen finns guldsmycken, nederländsk keramik, tennservis, ett fiskformat lod för djupmätning, ett sigill och en guldtacka i naturlig form. Många av föremålen finns idag i British Museums samlingar. Tillsammans med de historiska dokumenten har de gjort det möjligt för forskarna att rekonstruera fartygets sista resa och sätta in förlisningen i ett bredare ekonomiskt och politiskt sammanhang.

Studien visar också värdet av att kombinera undervattensarkeologi med arkivforskning. Först när fynden från vraket kunde kopplas samman med museisamlingar och historiska skeppsregister blev det möjligt att med hög säkerhet fastställa fartygets identitet, nästan 30 år efter upptäckten.

Ett vrak av internationell betydelse

Även om mycket lite är känt om Dom van Keulens utseende utgör vraket fortfarande en viktig arkeologisk plats. Kanoner, ankare och delar av lasten ligger fortfarande kvar på havsbotten utanför Devon och bevarar spår efter en handelsresa som band samman Marocko, England och den nederländska republiken under en period då Europas sjöfart och internationella handel expanderade kraftigt.

Identifieringen av Dom van Keulen ger inte bara svar på ett långvarigt marinarkeologiskt mysterium utan erbjuder också konkreta bevis på de globala handelsnätverk som präglade 1600-talet. Fyndet visar dessutom hur upptäckter som gjorts av sportdykare kan fortsätta att bidra med ny arkeologisk kunskap långt efter att ett vrak först har lokaliserats.