Ett 320 år gammalt vrak utanför Kents kust ger nya insikter i marinens historia och hotas alltmer av väder och vind.
Nya dykningar finansierade av Historic England har visat att vraket av 1700-talskrigsskeppet Northumberland, som förliste under den stora stormen 1703, är långt mer intakt än man tidigare trott. Vraket, ett skyddat område sedan 1981, ligger i grunt vatten utanför Kents kust och har nu bekräftats innehålla flera trädäck, intakta kistor och hoprullade rep – sällsynta organiska material som överlevt tre århundraden tack vare att de legat begravda i havsbottnens sediment.
Ett Stuart-fartyg återupptäckt
Northumberland, byggd 1679 i Bristol, var ett linjeskepp av tredje rang med 70 kanoner och ingick i drottning Annes flotta. Hon sjönk tillsammans med tre andra krigsfartyg under förrädiska förhållanden vid Goodwin Sands. Även om hennes identitet länge varit känd visar nya dykningar ledda av MSDS Marine och platslicensinnehavaren Dan Pascoe att omfattande skrovstruktur, lavetter och ett stort antal kanoner finns bevarade på platsen.
Exceptionella fynd
Undersökningen bekräftade minst tretton järnkanoner och ett flertal träkistor – några med muskötkulor, andra fortfarande förseglade. Bland övriga fynd finns en lavett, svärd, muskötgevär och kopparkittlar. Anmärkningsvärt nog har även hoprullade rep bevarats, liggande synliga på intakta träplankor.
Kulturarv i fara
Trots att det länge varit begravt blottläggs nu vraket av rörliga sandbankar, vilket gör de organiska materialen sårbara för strömmar, kemisk nedbrytning och skeppsmask. Sedan 2017 är det upptaget i Heritage at Risk Register.
Övervakning och förmedling
Platsen övervakas av Pascoe och Historic England som en del av arbetet med att skydda Englands 57 skyddade vrakplatser. En ny film av Dan Snows History Hit utforskar vrakets betydelse och allmänna värde, och beskriver det som en ”Stuart-tidskapsel” som fyller gapet mellan Mary Rose och HMS Victory.
Expertstöd
Paul Jeffery vid Historic England kallade vrakets bevaring ”anmärkningsvärd” och tillade: ”det är en kapplöpning mot tiden i takt med att mer blottläggs.” Dan Pascoe noterade platsens utmaningar: ”På 20 meters djup och 9 miles från kusten förblir det osynligt och bortglömt.”
